när ilskan rinner ut ur fingrarna
när glasskärvorna flyger genom luften
när händerna skakar av frustration
varenda liten cell i kroppen skriker av vansinne
när ögonbrynen försvinner ihop med varandra
när käken ömmar av spänningarna
det är då murar sprängs
det är då glas kastas in i väggen
det är då man river itu sina minnen
i frustration återvänder jag efter en stund in i mitt skal igen
det falska skalet som visar endast glad galenskap
innuti skakar jag galler
och min atmosfär är endast inflamerad av äkta galenskap
det är då glas kastas in i väggen