But when my heart was good I knew I had it coming, My love was long and sick and tired of running, and I'd get hot just thinking about my dreams. Feeling hazy like tired and lazy like, anybody can, feel the need to know where I need to go.
Foto: josephine torgersen
Jag orkar fan inte med detta en gång till. En gång till. Jag vet inte. Jag har ingen aning. Själv? Har du en aning? Tänker fortsätta lyssna på the 88 och drömma tillbaka till bättre fotodagar. Eller snarare, se fram emot. Hatar att jag känner mig så oinspirerad. Får panik. Det är nog bra för mig att komma bort. Se nya saker. Men det är lustigt. Alla jag känner säger samma sak, efter varje ny erfarenhet får man inspiration. Tycker snarare tvärtom. Stängs liksom av. Nej, the 88 will save me. (Saknar dig molle! fin gammal fotosession detta!) So long!
Kommentarer
Trackback
